Jävflar i havfet - det var inte igår jag uppdaterade här! Det har hänt lite sedan sist - olusten att vara med människor har förvandlats till ren och skär kraftlöshet, dvs att jag inte längre undviker sällskap för obehaglighetens skull, utan att jag nu helt enkelt är för jävla trött för att orka vara social. När jag stiger upp på morgonen är jag hyfsat pigg, men sedan går det en timme och efter det är jag precis så trött som jag var minutrerna innan jag somnade..
Praktiken går bra iallafall och trots rån samt en kortslutande hjärna så känns det faktiskt väldigt bra. Vissa kunder är tamejtusan bara för varma och härliga och ibland så träffar man tillockmed på gamla känningar.
För att inte tala om mattepluggandet, det går nästan lysande - jag kan så mycket som jag inte trodde att jag hade fattat och det är hur skönt som helst! Jag har verkligen varit superstressad över att jag inte ens skulle klara grundskolematten om jag hade fått skriva om den, men det är inte så illa som jag trott.
Samtidigt växer jag kollosalt. Både på utsidan och insidan.
Kattis också, för den delen. Hon är skrämmande lik en fullvuxen. Oj, vad jag känner gammal och grå.
Allting är i sin ordning och vi mår bra.
