Heartbeats

... !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Minna skrattade innan för allra första gången.
Lycka.

Fear no darkness, promised child

Nämen. Så satt man här igen. Mitt i natten.
Känner mig lite lurig nu efter att ha tagit kramplösande smärtstillande mot gallsten på relativt halvtom mage.. Inte som häromdagen då jag inte ens kunde gå rakt eller fukta munnen ordentligt, men sådär så man känner att det är något som inte är som vanligt. Hatar att ta dem, men det är rätt skönt att man lärt sig känna i god tid när det är dags för anfall igen, så man i bästa fall kan stoppa det helt. Får nog ta och dra slutsatsen att jag absolut inte kan förstå hur i hela världen man kan sträva efter detta oerhört irriterande tillståndet, inte för att jag doserar särskilt högt, men bara försmaken av det får mig att vilja operera mig själv med morakniv så att jag slipper dethär härdanefter..

Pappa och Bea har semester så vi har varit här sen i fredags. Rätt gött att få lite miljöbyte sådär. Saknar dock mitt otroligt stökiga rum. Det är faktiskt svinigt för tillfället, men jag råkar faktiskt älska mitt kaos. Tänker alltid att jag inte skall bli en hoarder för min dotters skull, men det är den där kan-inte-slänga-nerven som klämmer varje gång jag måste ta ett beslut vad det gäller slänga/spara. Ta tillexempel de urvuxna 50/56-kläderna. Jag kommer få skänka eller slänga iallafall majoriteten av det vi har. Jag kommer SERIÖST att gråta. Ohälsosamt sparande? Svar ja.
.. och på tal om urvuxna kläder. har insett att kläderna jag hoardat på mig är för det mesta urvuxet eller på tok för stort. Hoppas att komma iväg till Ullared för att köpa mer i 62/68 snarast möjligt, men först skall jag nog.. ta tjuren i hornen. Kan hon använda det? Kommer hon isåfall växa i det? Kommer jag isåfall använda det? Ladda, ladda, ladda för att åka hem och fixa iordning det..

Är det förresten ingen som vill bli av med kläder i strl 62/68? Pojk/flick spelar ingen roll. Är för vänster för sånt tjafs. Ha ha ;)

Nehej, vad skall jag säga mer? Dagarna flyter på som vanligt. Tycker hon blir lugnare och lugnare med tiden. Antar att anledningen är att vi börjar lära känna varandra mer och mer. Så lurigt att man hela tiden gick och trodde att man kände sin bebis utan- och innantill innan nedkomsten. Hur som haver så, tja, det låter väl som en klyscha, men, älskar jag henne mer och mer för varenda dag, minut och sekund vi har tillsammans.
Jag kan inte påstå att jag hade särskilt jättesvårt att ta till mig mitt barn efter omständigheterna, men att denhär resan varit en pers för sig förvånar väl inte någon egentligen. Fick glo på ultraljudsbilden på min lilla fröken var och varannan timme innan jag tillslut fattade att det var en livs levande bebis inuti mig, inte bara en liten prick.. och jösses vad lycklig jag är att det tillslut blev som det blev. Får nästan en liten adrenalinkick varje gång jag tänker på vår ord- villkors- och svårighetslösa kärlek. Att vi trots allt är så olika men ändå så lika är så.. överväldigande. Min lilla ärta.

.. som dessutom börjar bli stor!? Var på bvc för en vecka sen och hon var redan 64 cm lång och 6,2 tung. Sedan hon föddes har hon nästan dubblat vikten och vuxit 13 cm. Jag finner alltså inga ord. Tänk att det skulle gå så fort. Min lilla tjej är snart ingen bebis längre. Hon är snart fyra månader. Helt otroligt.

Nä. Sentimental var ordet.
Känner att jag måste sova så jag orkar bemöta min nyvakna, leende dotter så fint som hon bemöter sin trötta, nyväckta mamma imorgonbitti. Tack och lov har hon fantastiskt morgonhumör.. Kan inte ens föreställa mig vilket helvete det hade varit annars. Jag är ingen morgonmänniska. Alls. Inte ens en skvätt.

God natt, säger jag.

Och kärlek. Kärlek till fina Minna. Fina Tilda. Fina... Allting som förgyller mina dagar.