Man är lagom ledighetsskadad när man blir tvungen att fråga vad det är för dag tre gånger på mindre än en timme. Dagarna bara flyter förbi. Omöjliga att planera. Får helt enkelt bara ta dagarna som de kommer och det är riktigt skönt att bara göra som vi behagar.
Sov förbannat illa inatt. Somnade dessutom först vid fyratiden. Tunt som smörpapper, var fullständigt medveten om mina tankar och alla ljud omkring mig. Bebis som andas, bebis som rör sig, hund som andas, hund som går en runda i huset, hund som går i cirkel för att sedan lägga sig ner och senare göra om allt igen, kattungar som piper, kattmamma som spinner, fönster som slår igen, osv osv. Kände mig inte utvilad alls när dotra väckte mig vid halv åtta, så tack och lov fick hon morgonkonversera med syntetmorfar och mysa litegranna med mormor tills Minnalainen var redo för att sova igen, en timme senare. Sov - det gjorde vi halva dagen. Sedan gick vi upp och hon åt, vi myste och utförde det som nu blivit vår vardag. Pratade lite med katterna och kollade läget ute på svala, skuggiga trappan, slog ett öga över televisionsapparaten, vickade på tårna och pillade oss i naveln.
Minna somnade efter ett par timmar ännu en gång så jag tog tillfället i akt och städade litegranna. Vårt rum ser nu inte längre ut som Japan och vi får göra det allra skönaste man kan göra - lägga oss i alldeles nybäddade sängar.
Någonstans mitt uppe i vardagstjafset dök Curry upp också, bjöd på fint sällskap!
Dagen avslutades med en promenix tillsammans med Fröken Krydda och Linda. Hur skönt som helst att komma ut i friska luften tillsammans med fina vänner, även om mina stackars platta fötter tar stryk utav sandalerna som jag dras med.. Men det går över när jag gifter mig! Eller, det känns faktiskt ganska okej redan nu, fick ju balsam för själen - Jordgubbar. Skall bli intressant att se ifall Herr Galla skall protestera högljutt, gubbarna sägs vara syrebildande och svårsmälta. Typiskt mig att komma på detta efteråt. Väntar förövrigt fortfarande på bedömning för operation.. De lovade mig när jag var inne senast för gallstensanfall som inte ville släppa att det skulle skyndas på iockmed att jag har såpass stora besvär utav det.. Men det är ju Varbergs sjukhus.. i ett nötskal.
Längtar lite till eventuell skolstart. Det kommer göra så fruktansvärt ONT att åka ifrån Minnski, om än bara någon timme om dagen, men åh, det kommer kännas så kul att plugga igen! Samhällsorienterade ämnen och språk lockar allra mest och jag har nästan svårt att vänta.. Vi får se om mitt mammahjärta tillåter mig att åka ifrån sådär, vet ju egentligen om att Minna skulle ha det alldeles jättebra med sin mormor.. men så är det ju detdär med separationsångest! Det är somsagt tamejfan inte lätt när det ÄR svårt.
Nä, nu är det nog dags att lägga sig ned i sin nybäddade säng - man får ju vara någorlunda utvilad om man skall bli tvungen att stiga upp i ett anfall om ett par timmar. ;)
Hejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar